tvarumochkok

Melodifestivalen är ett fenomen. Många hävdar att de hatar skiten samtidigt som många andra bedyrar sin kärlek till det årligt återkommande spektaklet. De flesta har en relation till det och inte många bryr sig inte alls. Det är likadana låtar varje år och sen får man höra de på radion i 2 år efteråt, det är så svensk musik fortlever. Jag tycker inte att det är särskilt underhållande, men lik förbenat sitter jag där år efter år. Ja, eller idag gick jag efter första låten (trots en storbystad kvinna i lack och läder som stönade i takt). Det är min relation till det hela. /P

Så har Gellert (vår psykologilärare) uttryckt syftet med att skaffa barn. Han talade nämligen om att han inte skulle vilja skaffa barn om han inte visste att de skulle besöka honom på åldersomshemet när han blir gammal. ( Hur man nu ska veta de innan ? :S) Enligt en "Freudian" som han uttrycker det, i samband med våra lektioer, så är det så att människan i stort sett endast hjälper andra, för att själv senare få något tillbaka. Kanske stämmer, men han kanske förespråkade en rätt drastisk exempel. Jag hoppas hur som helst att min mamma och pappa inte endast tänkte på sin egen framtid på ålderdomshemmet, när de bestämde sig för att "skaffa" mig. Eller är det omedvetna känslor som vi inte erkänner för oss själva? Tror inte det.. Gellert verkade ju iaf erkänna det, till och med för oss elever.